Fan vad bra jag är, trots allt

Jag fick precis en uppenbarelse!
Anledningen till att jag ville ha barn och fick det så ung och så pass tidigt i vårt förhållande är för att jag på ett sätt ville visa min familj att jag är vuxen, att jag kan ta hand om mig själv och andra, att jag inte är misslyckad och kan göra någonting bra.
 
För att göra en lång historia kort, jag grät mig igenom min tonår och det började vända när jag träffade D och när O var ungefär ett halvår gammal hittade jag Lady Dahmer. Där och då började min förändring.
Det har varit en lång och jobbig väg, det är svårt att ändra på sig själv samtidigt som jag mår mycket bättre och det är tack vare LD och feminismen. På dessa år har jag växt som människa och bara senaste året har jag gjort stora framsteg, nu vågar jag vara obekväm och säga ifrån vilket inte var så jobbigt som jag trott att det skulle vara.
 
Jag har hittat mig själv och det känns så bra. Nu är jag en bättre människa och förälder, jag har hittat den inre drivkraften.
 
 
(Kära Gudrun vilken osammanhängande text det blev men jag pluggar/städar samtidigt som detta bara kom över mig och jag ville få ner det snabbt)
RSS 2.0