Okej så jag har sprungit runt hela stan på jakt efter shorts och kommit fram till att det finns inga andra än galet korta så blygdläpparna riskerar att trilla ut om en råkar ta ett lite för stort kliv. VA? Vad är det här?
Till slut lyckades jag hitta ett par som slutade strax ovanför knäna, fanns bara ett par kvar och det var min storlek. Halleleluja!

Men resultatet av mitt letande blev att jag känner mig ful, fet och äcklig för mina lår/ben kan inte alls bära upp snippkortashorts. Kuhuhuul. Nej. Ångest.
Så ska jag på kalas och äta socker nu istället för att må bättre ehehehe *gråter*

Imorgon har vi självstudier och uppgiften vi ska göra är samma som vi fick förra veckan att göra under helgen så den har jag redan gjort, jag var tydligen enda i klassen som hade gjort den dessutom så jag får en ledig dag mitt i veckan. NAJS!

 

Just nu läser vi Etik och människans livsvillkor = vi diskuterar mest hela tiden om allt möjligt och får fallbeskrivingar. Skitroligt. Jobbiga situationer men riktigt intressant. Jag får även chans att pröva på mina kunskaper inom feminism och diskutera detta med andra människor och jag är hittills nöjd med hur jag sköter mig, jag försöker inte omvända någon men tänk vad sköjj om någon blev mer intreserad av feminismen tack vare mig.

När jag såg det här hos Lady Dahmer och sen det här hos Schmenus så kände jag jaha, nu måste jag också göra det. Inatt drömde jag rent av att jag la olika saker under brösten för att se vad som stannade kvar och märkte idag när jag skulle testa att linnet jag har på mig gjorde att allt gled iväg för att det var så glidigt och tydligen har jag mest skinn och ingen tyngd i mina pattz.

Jag var tvungen att ha sakerna precis mot huden och då jag lider av bröstångest så kände jag att näe faaan hur ska jag nu göra för jag klarar inte av att visa brösten för någon, jag kan inte titta på mig i spegeln när jag går förbi med bar överkropp liksom. Nåja hur som helst. Jag tog bilden.

 

Jag fick precis en uppenbarelse!
Anledningen till att jag ville ha barn och fick det så ung och så pass tidigt i vårt förhållande är för att jag på ett sätt ville visa min familj att jag är vuxen, att jag kan ta hand om mig själv och andra, att jag inte är misslyckad och kan göra någonting bra.

 

För att göra en lång historia kort, jag grät mig igenom min tonår och det började vända när jag träffade D och när O var ungefär ett halvår gammal hittade jag Lady Dahmer. Där och då började min förändring.

Det har varit en lång och jobbig väg, det är svårt att ändra på sig själv samtidigt som jag mår mycket bättre och det är tack vare LD och feminismen. På dessa år har jag växt som människa och bara senaste året har jag gjort stora framsteg, nu vågar jag vara obekväm och säga ifrån vilket inte var så jobbigt som jag trott att det skulle vara.

 

Jag har hittat mig själv och det känns så bra. Nu är jag en bättre människa och förälder, jag har hittat den inre drivkraften.

 

 

Så vad är det som är nytt med mig?

Jag började läsa till undersköterska i mars och trivs riktigt bra, när jag väl bestämde mig så var det liksom självklart att jag ska in i vården för jag har alltid varit intresserad av människokroppen och tyckt om sjukhus av någon anledning. Men jag har en lång väg kvar dit jag ska för den här är klar i januari (den kan bli förlängd, vi får se) och efter det så kommer jag plugga upp alla jäkla ämnen som behövs för att få ihop behörighet till sjuksköterskeprogrammet vilket kommer ta tre år innan jag är färdig. Sen måste jag jobba ett år som sjuksköterska innan jag kan ta mig in på barnmorskeutbildningen vilket då är slutmålet.

Med andra ord är jag färdig om ca 53876298752 år. Känns det som nu.

 

Fast jag kommer ha roligt under vägen dit, det vet jag. Människorna jag går med nu tycker jag om och jag ser fram emot alla små delmål under vägen!

 

 

Det är väl ungefär ett år sedan jag blev mindre aktiv med bloggandet för att sedan sluta helt men jag känner att tamigtusan vad roligt det är med bloggar ändå så jag ger det ett nytt försök. Så här är jag igen på en ny adress när jag nu har en "riktig" vardag och inte bara sitter hemma med små börn och blir halvt tokig. (Älskade, underbara avkommor!)

 

Jag letar febrilt i min hjärna efter ett bra avslut på mitt första inlägg men jag kan inte komma på något pga bajsnödig och måste hämta barnhen från förskolan så det får bli den här onödiga meningen.